En balansgång..

Konsten att vara en separerad förälder. Lilleman är nu 5, 5 år och det märks att han börjat testa gränser, stöta bort mig och känna sig stor. Från att ha haft en väldigt gosig och snäll kille har jag en liten mini-tonåring med uppfattingen om att allt mamma gör är fel. Det tar såklart på både tålamod och självförtroendet av mig själv som förälder. Jag har valt att tackla det kärleksfullt och bemöta hans krav om att få vara mer hos pappa. Jag har samma gränser och tillåtanden som vanligt, för att föröska bibehålla balansen. Idag var en jämn och skön dag för hans humör och vi hade en mysig dag på stranden innan han lämnades till pappa. Då ville han inte åka med pappa.. Såklart vill jag ju känna att han vill vara hos mig men mest av allt vill jag att han ska vara lycklig och må bra. Det är en svår balansgång att få honom att må bra utan att gå allt han önskar tillmötes, för struktur och rutiner behövs ju. Nåväl, han åkte iallafall glatt med pappa efter en liten pratstund och det faktum att jag och pappa är vänner gör det hela iallafall mycket enklare.

Ha en skön kväll gott folk! :)

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Kerstin J Segerlind » MatFusk!:  ”Roligt att läsa om de olika aktiviteter som nu finns till buds hos er.”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

Payson logo